Skolhistorik
På grund av 1842 års skolstadga blev skolfrågan i Grödinge en av de stora uppgifterna. Det gällde att skapa en centralskola för socknen.
Först 1864 stod den färdig att ta emot de första eleverna.
På sockenstämman den 11 december 1842 behandlades Kungl. Maj:ts "Skole-Stadga". Som första åtgärd i socknen valdes en "Skoledirektion" i vilken ägarna till Sjöberg, Marieberg, Åvinge och Malmsjö samt skattebönder från Iselsta, Ö. Bröta, Eldtomta och Näs ingick. Det var alltså adelsmän och bönder med pastor som självskriven ledamot.
Vid sockenstämman den 2 juni 1844 dryftades centralisering kontra decentralisering. Sockenmännen insåg nogsamt, att endast en skola skulle bli otillräcklig för att nå målet med undervisningen.
Därför beslöts att en fast och en flyttbar skola skulle upprättas.
I februari 1845 ansåg man att ett "behövligt hus för den fasta skolan skulle byggas snarast och att kyrkoreparationen skulle anstå". Pastor själv framhöll nödvändigheten av att en skolbyggnad kom till stånd, så att folkskolan var fullt igång under året 1847. För att undvika den dryga kostnaden med en nybyggnad beslöts enstämmigt att bygga på "Sockenstugan" med en övervåning. Denna byggnad låg på kullen norr om kyrkan och man ser grundrester av den, där nu minneslunden ligger.
Redan i mars månad 1845 kom ett nytt förslag om tillbyggnad vid ena gaveln. Pastor hyste betänkligheter emot att så snart riva upp ett fattat beslut. Till det nya fogades ett kostnadsförslag. Man antog förslaget.
109 dagsverken skulle utföras, men när man skulle besluta om grunderna för dessa uteblev jordtorparna, trots kallelse. I mars 1846 behandlades frågan på nytt och då beslöts att fullborda arbetet, sedan vårbruket var avklarat.
Från 1847 hade församlingen en fast skola, medan den flyttbara var mycket svår att uppehålla och därför beslöts det att församlingen skulle ha endast en skola, som nu kallas för kyrkskolan. Den skulle under sex månader om året vara centralskola för de äldre barnen. De yngre barnen skulle läraren undervisa under tre månader i undervisningsrotar. Småskolan inhystes i olika gårdar. Vid tio års ålder skulle barnen varannan dag besöka kyrkskolan.
I början av 1860-talet kom åter skolfrågorna upp. Kyrkskolan var givetvis inte tillfredsställande. Efter åtskilliga diskussioner med förslag och motförslag enades man om en nybyggnad. Det blev vid denna tid verkliga stortag i byggenskap. Förutom Klockaregården, som byggdes 1866, byggdes så nya Kyrkskolan 1864. Den blev församlingens centralskola, men fortfarande med flyttande skola för de mindre barnen.
Men krav kom på flera fasta skolor. I oktober 1873 väcktes förslag på två ytterligare skolor förutom kyrkskolan. Det var befolkningen i Eldtomta och Uringe och Brötabygderna, som nu önskade decentralisering av skolväsendet. Decentraliseringen verkställdes på 1880-talet, då Uringe och Olberga skolor byggdes. För de mindre barnen innebar det att de flyttbara roteskolorna försvann och ersattes av fasta småskolor vid Uringe, Snäckstavik och Malmsjö. För de äldre barnen från Malmsjö ochVretabergsområdena ansågs kyrkskolan vara lämplig. Den fungerade som folkskola för dessa trakter ända till 1930, då Malmsjö folkskola upprättades. Därmed blev kyrkskolans område inskränkt till kyrktrakten samt Mariebergs och Berga rotar. Det innebar till sist det tragiska, att kyrkskolan själva 100-årsjubileumsåret 1942 blev nedlagd som folkskola i brist på barn. Samma öde drabbade även Snäckstaviks skola. Barnminskningen under 1930-talet var katastrofal. 1945 återupptogs undervisningen vid kyrkskolan , nu som centralskola för sjunde årsklassen, den s.k. fortsättningsskolan. Denna verksamhet lades ner när Malmsjö skola byggdes i Vårsta i början av 50-talet
Uttrans skola startades 1914 i det då nybildade villasamhället.
(Om du har ytterligare kunskaper om Grödinges skolor hör av dig till Thord Linder.)

Grödinges skolor

 

kyrk malm ol
sna ur utt


Klicka på en skola för att läsa mer.

 

Skolhistorik 


På grund av 1842 års skolstadga blev skolfrågan i Grödinge en av de stora uppgifterna. Det gällde att skapa en centralskola för socknen.Först 1864 stod den färdig att ta emot de första eleverna.


På sockenstämman den 11 december 1842 behandlades Kungl. Maj:ts "Skole-Stadga". Som första åtgärd i socknen valdes en "Skoledirektion" i vilken ägarna till Sjöberg, Marieberg, Åvinge och Malmsjö samt skattebönder från Iselsta, Ö. Bröta, Eldtomta och Näs ingick. Det var alltså adelsmän och bönder med pastor som självskriven ledamot.


Vid sockenstämman den 2 juni 1844 dryftades centralisering kontra decentralisering. Sockenmännen insåg nogsamt, att endast en skola skulle bli otillräcklig för att nå målet med undervisningen.


Därför beslöts att en fast och en flyttbar skola skulle upprättas. 


I februari 1845 ansåg man att ett "behövligt hus för den fasta skolan skulle byggas snarast och att kyrkoreparationen skulle anstå". Pastor själv framhöll nödvändigheten av att en skolbyggnad kom till stånd, så att folkskolan var fullt igång under året 1847. För att undvika den dryga kostnaden med en nybyggnad beslöts enstämmigt att bygga på "Sockenstugan" med en övervåning. Denna byggnad låg på kullen norr om kyrkan och man ser grundrester av den, där nu minneslunden ligger.


Redan i mars månad 1845 kom ett nytt förslag om tillbyggnad vid ena gaveln. Pastor hyste betänkligheter emot att så snart riva upp ett fattat beslut. Till det nya fogades ett kostnadsförslag. Man antog förslaget.109 dagsverken skulle utföras, men när man skulle besluta om grunderna för dessa uteblev jordtorparna, trots kallelse. I mars 1846 behandlades frågan på nytt och då beslöts att fullborda arbetet, sedan vårbruket var avklarat.


Från 1847 hade församlingen en fast skola, medan den flyttbara var mycket svår att uppehålla och därför beslöts det att församlingen skulle ha endast en skola, som nu kallas för kyrkskolan. Den skulle under sex månader om året vara centralskola för de äldre barnen. De yngre barnen skulle läraren undervisa under tre månader i undervisningsrotar. Småskolan inhystes i olika gårdar. Vid tio års ålder skulle barnen varannan dag besöka kyrkskolan.


I början av 1860-talet kom åter skolfrågorna upp. Kyrkskolan var givetvis inte tillfredsställande. Efter åtskilliga diskussioner med förslag och motförslag enades man om en nybyggnad. Det blev vid denna tid verkliga stortag i byggenskap. Förutom Klockaregården, som byggdes 1866, byggdes så nya Kyrkskolan 1864. Den blev församlingens centralskola, men fortfarande med flyttande skola för de mindre barnen.


Men krav kom på flera fasta skolor. I oktober 1873 väcktes förslag på två ytterligare skolor förutom kyrkskolan. Det var befolkningen i Eldtomta och Uringe och Brötabygderna, som nu önskade decentralisering av skolväsendet. Decentraliseringen verkställdes på 1880-talet, då Uringe och Olberga skolor byggdes. För de mindre barnen innebar det att de flyttbara roteskolorna försvann och ersattes av fasta småskolor vid Uringe, Snäckstavik och Malmsjö. För de äldre barnen från Malmsjö ochVretabergsområdena ansågs kyrkskolan vara lämplig. Den fungerade som folkskola för dessa trakter ända till 1930, då Malmsjö folkskola upprättades. Därmed blev kyrkskolans område inskränkt till kyrktrakten samt Mariebergs och Berga rotar. Det innebar till sist det tragiska, att kyrkskolan själva 100-årsjubileumsåret 1942 blev nedlagd som folkskola i brist på barn. Samma öde drabbade även Snäckstaviks skola. Barnminskningen under 1930-talet var katastrofal. 1945 återupptogs undervisningen vid kyrkskolan , nu som centralskola för sjunde årsklassen, den s.k. fortsättningsskolan. Denna verksamhet lades ner när Malmsjö skola byggdes i Vårsta i början av 50-talet


Uttrans skola startades 1914 i det då nybildade villasamhället.


(Om du har ytterligare kunskaper om Grödinges skolor hör av dig till Thord Linder.)